gammal sång

Underabara Veronica Maggio.


det kliar



Jag har tråkigt

På tal om baka

Jag måste bara rekomendera Lielas bok: a piece of cake. Underbara recept och fantastiska bilder. Än så länge har jag inte hunnit baka mycket därifrån, men jag har redan lusläst hela boken, några gånger. En sådan vacker, solig och varm dag som denna borde jag vara ute, men hunden är borta hela veckan så jag känner mig så ensam ute. Borde baka något mer istället.

När jag bakar lyssnar jag igenom hela Veronica Maggios senaste. Det finns ingen låt av henne som är dålig. Hon förtjänar en titel som Sveriges bästa eller något liknande. Fantastisk!

Ms Cookie

Jag älskar att baka. Inget speciellt utan allt möjligt. Igår var det chocolate chip cookies tur. They were delicious.

Ett simpelt recept, men ack så gott. Less is more!
250 g smör
2,5 dl brunt farinsocker
1 3/4 strösocker
1 tks vaniljsocker
2 ägg

Blanda ingredienserna ovan, tillsätt 1 ägg i taget

4 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
½ tsk salt
3 dl grovhackad choklad (den choklad man själv föredrar, jag blandade olika sorter)
Grovhackade hasselnötter om man föredrar

Blanda sedan dessa för sig och tillsätt i äggsmeten. Klicka ut på plåt och glöm inte att kakorna smälter och sväller så se till att det finns plats på plåten.

225 grader
8 min



cravings

Vill ha vår och sol nu. Vill dricka rosévin i trädgården och dansa i klänningar. Vill gå barbent i högklackar och dricka sangria. Vill överaska med picnicar och ligga på filten och titta upp i himlen med en cosmo i min hand.  Kort sagt. Jag är sugen på vin.



en nanosekund

OJ! Det gick fort. Det behövdes knappt några förhör över huvud taget. Jag följde mina intutioner, dit hjärtat pekade, och stegade till badrumsskåpet. Där låg den ju! Bredvid min andra, gamla fula klocka. Men den syntes knappt eftersom den här lyste upp med dess närvaro. På köpet hittade jag 3 andra borttappade örhängen, 3 ensamma som saknade sina partners. Vilken dag det kommer bli idag. Det bådar gott. 

Mysterium


Har hälsat på och sovit över hos mina föräldrar. Man skulle kunna tro att detta medför lugn och ro, i skön harmoni. Men jag har upptäckt ett mysterium. Sitter nu nyäten på fantastiskt fibergröt och funderar var min klocka är. En klocka som jag älskar så mycket och inte sett på länge. Ledtråd 1- jag vet med nästan 100% säkerhet att jag glömt den här. Ledtråd 2- Jag tycker mig ha sett den på mitt nattuksbord någon gång för länge sen, innan den försvan. Ledtråd 3- näe jag tror spåren tog slut där.

Måste förhöra mamma och pappa nu. Kanske sätta dem ner i ett kalt och kallt rum med en glödlampa hängandes över ett stålbord som jag kan rikta in i deras ögon, i mild tortyr. Kanske de vet något...


Baby, where are you?

Grisörhängen.

För länge sen gjorde jag om en vacker guldram till ett underbar smyckestavla. Där jag istället för att lägga mina stora och små örhängen i en taskig låda kan hänga upp i dess vackra former, färger och storlekar. Konstnärligt. Vackert. Enkelt. Den jag pratar om har jag tidigare visat bilder på, men nu har jag utvecklat den eftersom jag behövde hänga upp mina nyinköpta smycken.


Jag älskar mina söta grisar som ligger på hyllan

Jag saknar



Jag saknar den tiden då jag varje helg gick på loppisar och secon hand butiker. Det känns så himla längesen. Vad har jag gjort? Vad har tagit åt mig? Jag har gör skola, jag gör pojkvän, jag ojar mig. Ojar mig över att jag vet hur himla mycket jag saknar mig själv ibland, mina underbara loppisresor i byar och de vackra fynd jag hittade. Jag saknar nog den passion jag hade. Men det ska jag nu återfinna. Kanske tack vare att jag skriva om det igen?

Det är mycket jag ojar mig över nu för tiden. Varför jag inte flyttat. Varför jag inte gör något nytt. Varför jag inte upplever världen såsom jag vill. Jag är verkligen låst här framtill den 12e juni (eller när det nu är) då vi kastar mössorna i skyn och tar farväl. Jag vill ta med mig min pojkväl och uppleva världen med honom. Jag vet inte varför jag har noja. Vill nog bara hitta tillbaka till mig själv. Och flytta. KRam

I feel old and bold.



Jag känner mig lite som på bilden. Kanske inte är så trött som jag tror, behöver nog bara vila. Jag tänker på en resa, bort härifrån, till ett annat ställe som inte är här. Det känns som att skolan tar upp så mycket tid. En skola i en stad jag inte vill bo i, jag inte vill vistas i. Därför känner jag mig trött. Jag bor i en stad som har intet att tillföra mig. En ort som är grå och meningslös. Därför vill jag bort. Därför har jag inte skrivit.

Jag behöver nog bara vila. Komma bort. Och skriva av mig. Så därför kan ni vänta er mer av mig. Det vanliga mig.

Jag klippte mitt hår idag, kanske därför jag loggade in här och började skriva. Det första roliga att berätta. Än så länge...

time passes by



Jag måste säga att det är mycket som hänt på sistonde. Tredje året är i full gång, träningen likaså. Nu pilates, yoga och gym. Och jag har flyttat med min pojkvän. Fabulous. Det har tagit upp det mesta av min tid så alla vackra, underbara loppisar har som sakat efter en bit, gått bakom moln liksom. Men det får jag ta tag i.

Annars har jag och min PrinsPontus firat ett år ihop, jag har fyllt 18, blirvit antingen laktos-eller glutenallergiker (något av dom, antingeneller, ska kolla upp det i veckan, hur som helst är min mage knepig) och mycket mer spännande.

och jo, jag fick min älskade rosa cykel som jag önskat mig. Jag kallar henne Beautyn


I will shine, i will rise. i shall overcome

Åter igen här. Back on track, tillbaka på benen. I'm on fire!
Fråga mig inte varför, men det är väl min praktik som får mig uttråkad, och när jag redan läst alla bloggar jag följer finns det inget att göra längre. Så varför inte börja skriva själv igen?
Kanske borde säga att jag praktiserar en vecka på Näringslivsservice, en enhet tillhörande Umeå kommun. De sysslar bla med att platsmarknadsföra Umeå som stad och pusha näringslivet här. Rätt så intressant faktiskt.

Men det är slappt. Har fått ett eget kontor, en dator och en riktigt trevlig mysig liten stab att lära av. Kontoret är stort, dock itne så mycket vintage, men vad kan man väntar man sig av kommunen igentligen?
                     
Det funkar för mig. Man känner sig iallafall inte som en bortglömd praktikantfjant.
Men det är roligt att vara här. Jag får inga egna, tråkiga, slaguppgifter som att rensa papper bla bla bla, utan jag får följa med på möten á la grande, och obersvera och lära. Helt okej. Spendrade hela dagen igår på Rex, först lunchbjudning, sen möten i salarna på övervåningen. Kul att uppleva!

Fast nog om det, idag är min sista dag här. Tjo och hej.

kompensera mera

För att kompensera fantastiska plåtburkar så har jag fyndat massa guldiga ramar pch speglar. Mer vintage på väggen kan det inte bli. Jo, om jag hade orginalfilmaffischer och bilder från 40-, 50-, 60- och 70-talet. Men hittills har jag inga sådana. Har inte tänkt på sånna förrän nu, när jag skrev det, men det kan ju inte bli coolare än så. Måste nog beställa några eller fynda på byaloppisar. Tur att mina visioner alltid kommer finnas, och gå i uppfyllelse (!), när det än sker (det ska ske), så jag kommer alltid fortsätta planera.

Iallafall, dessa ramar älskar jag verkligen, och är inte dyrare än kanske en tjuga, max. Jag har dessutom hittat några snygga foton från mammas och pappas gamla fotoalbum från the 70's som jag ska förstora. Kanske göra dom i gråskala också, vet inte än.








förvara allt, för evigt.

Jag älskar gamla plåtburkar. De är så vackra och jag förvarar verkligen allt möjligt i dom; sladdar, nagellack, teer, pennor, you name it. De kan verkligen lysa upp ett rum med sina roliga former och mönster.


Att göra mitt liv mer vintage

Jag vet precis hur jag vill att mina visioner om vintagebutiken och fiket ska se ut. Jag vet vilka möbler det ska vara, vilket porslin, alla interiörer, allt som kan tänkas. Och det ser bra ut kan jag lova! Men projekt nr 1 just nu, är att göra mitt rum till något i stil med mina drömmar. Och det jag har kvar nu är min garderobsvägg.
Jag tycker jag har fått in den rätta känslan i mitt rum: loppis och second hand. Spelgar, ramar, lampor, möbler, burkar och vasar. Allt det lyser med sin närvaro, förutom min vägg. Den mittemot sängen. Just nu är den prydd av bruna draperier, vilket är jobbigt för mig när jag ska in till mina loppisfynd där inne 100 gånger om dagen. Så nu ska det göras om. Ner med draperierna och dit med läckra tapeter.
Jag har hittat några och nyss beställt hem prover. Men vilken är bäst?

  
  
                                                      (övre är orginalfärgen)

Övre delen är närbilder, nedre är orginalbredd.


  
  
.                                                                                                     (övre är orginalfärg)

Så här ser det ut just nu iallfall:
 
Det är 6 dörrar, allt som allt, de rymdes inte bara på bilden.
.

Jag måste verkligen göra något åt det, göra det mer retro.
 

I will always keep telling you: accessorize!

Det finns en tjej, en tjej med en mycket inspirerande blogg, som har, vilket ni säkert förstod av denna mening, inspirerat mig. Hon visade hur man kunde göra med alla sina undangömda, bortstoppade, nerslängda på golvet- och i lådan smycken! Istället för att låta allt ligga undanskymt någonstans ska vi visa upp våra vackra ägodelar. Och finns det då något bättre sätt än att göra på detta?
Väldigt snygg och välidgt retro.


 


Det är inte svårare än att häfta fast en stark tygbit på baksidan av en ram. Och sedan bara att fästa sina broscher och smycken.
Passar inte det? Kanske detta kan inspirera då...

Trampa, trampa iväg och skrota bilen. Tänk globalt.

Hos oss tänker vi inte bara retro, utan också miljövänligt. Vi kombinerar dessa två, för mig nödvändiga behov, och  det bli grymt, trendigt och sjukt retro. Eftersom jag aldrig lär skaffa bil, och den dagen jag tar körkort verkar vara långt borta, så tänker vi andra banor. Cykel! Sjukt coolt, hälsosamt och miljövänligt. 


MS preppy asks you to Accessorize

Go preppy, do it vintage. Det räddar din dag. Det enkla outfit piffas upp. Knäpp knappen, på med broschen, fast med blomman. Detta är sådant du kommer hitta hos mig, MsPreppy. Du behöver inte hoppas. du ska veta! Allt kommer att hända, it's all a matter of time.



Put on your hat and step, move them feet and wave.

Bring me back to the twenties. Sätt på mig en hatt och jag förvandlas. Jag rör mig med grace, utstrålar kvinnlighet och äger världen. Allt tack vara min hatt.



Show the world your style

Jag har nyss köpt en skyltdocka på blocket. Helt oväntat men så underbart! Precis vad jag behövde.

Det hela började att jag bara satt och dagdrömde om inget speciellt alls. Hade absolut ingen skyltdocka i åtanke (inte för att jag inte velat ha en, ha alltid velat det). Gick bara in på blocket och sökte på det som föll mig in. Det fanns en, EN, annons om skyltdockor och jag nappade. För att kontakta annonsören och kolla om de fanns kvar så tittade jag på telefonnumret (såklart) och det visade sig vara samma riktnummer som jag själv har. Och efter lite research så kom det fram att säljaren inte bodde längre bort än några hus ifrån mig. Jag ringde dit och ska hämta skyltdockan imorgon. Skulle vilja göra det nu, men ovädret gör det omöjligt för mig att cykla och hämta ut pengar. Synd att man inte kan ha kortläsare i hemmet. Ska nog investera en här hemma.
 
Kan det inte gå lättare att göra affärer? Och 450 spänn, that's nothing, liciuos.


Denna docka är början till min shop. Här ska vackra klänningar, snygga outfits hänga och insperera människor.
Till Norrlands bästa vintage- och second handbutik suktar alla efter att besöka.

På väggarna klädda av gamla graciösa tapeter ska väskor, hattar och smycken hänga vackert upphängt. De ska själva vara lika bra att accossearer på väggarna som på oss människor.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0